Jag är kattvakt åt min jobbarkompis birma Emser, hon kom i torsdags och åker hem imorgon. Egentligen är det ett test inför sommarsemestern när hon ska vara hos oss en vecka. Då kommer dessutom henne nya kompis, ännu en birma, som hunnit komma hem till familjen då. Inte mig emot att få ha en ulltuss att pussa på här hemma! ;-)

Allting har gått toppenbra, BEB (Bamse, Ebba, Berra) har mottagit henne otroligt väl. Trots Emser morrningar och fnysningar (jo, det är en pratglad dam som dock är väldigt snäll) så har de knappt rört en fena när hon gjort utfall mot dem. Kan ha och göra med att hon är en tredjedel så stor som BEB möjligen. När hon väl kände sig hemma (tog ett dygn) så är det bara bus som gäller, vilken energi! Emser är knappa året och mina katter tror nog hon är en kattunge som hon beter sig...

Söt som socker är hon och idag la hon sig i knäet på mig och somnade när jag satt framför datan. Inte utan att man smälter lite...

Jag och Bamse har gjort till en liten vana att ta en morgonpromenad i trädgården när jag är ledig. Det brukar passa bra att gå runt och filura lite innan man sätter igång med dagens göromål. Igår tänkte jag dock vara lite smart och kombinera rastningen med lite pyssel i trädgården.

Bamse var inne i garaget och tittade så jag kom på den smått geniala idén att sätta fast kopplet (modell rullkoppel) i handtaget på soprummet som finns på sidan av garageporten. Inte så tokig idé kanske om rullkopplet istället varit en vanlig lina...

Nåväl, Bamse hade inga längre planer på att stanna i garaget och jag såg i ögonvrån hur han gick ut och då slog det mig att kopplet faktiskt inte satt fast, det hängde bara på handtaget. Sen kom jag på att själva inrullningsfunktionen inte var låst vilket kan ställa till med problem. Vilket var precis vad det gjorde.

Sakta såg jag hur kopplet gled av handtaget när Bamse traskade iväg. Trots att jag mer eller mindre slängde mig efter det så var det försent...det gled av och kopplet som nu rullade in sig själv åkte mot Bamse i en hiskelig fart. Bamse såg  vad som kom emot honom och fick mer eller mindre panik. Han stack och matte for som en projektil efter. Varje gång Bamse stannade kom jag dundrande vilket givetvis inte gjorde saken lättare! Bamse sprang som tokig iväg ut mot vägen men som tur var så vände han vid tomtgränsen (tack gode Gud) och tillbaka mot huset. Jag mötte upp honom vid rosenbusken och såg min chans! När han sprang förbi kastade jag mig efter kopplet vilket resulterade i en ännu mer skräckslagen Bamse och skrubbsår på mina händer och knän. Inte så smart kanske men jag var nära paniken!

Efter det insåg jag att jag måste ta det lugnt men när Bamse återigen försvann runt husknuten så blev jag riktigt rädd att han verkligen skulle springa bort. Huga, det var fruktansvärt!

När jag väl kom runt husknuten jag med så satt han under trappen till dörren och pustade, kopplet hade snott in sig i hans bakben och han andades tungt. Stackars pojken. <3 Jag satte mig försiktigt ner och fick tag i hans sele och höll fast för allt jag var värd. Efter en stund fick jag loss honom och vi satt och pustade ut båda två. Då slog adrenalinet till och jag insåg vad som just hänt. Faktum är att jag såhär i efterhand inte minns mer än fragment av detta och även om det bara rörde sig om 2-3 minuters kalabalik så känns det som en evighet.

Efter en stund ville Bamse in självmant (konstigt va?) och på darriga ben tog vi oss in. Gissa om det blev mycket gos och extra mycket fisk senare...

Kontentan, använd för guds skull inte rullkoppel när ni rastar era katter!!

Jag är oändligt tacksam för att Bamse vände när han kom till tomtgränsen och att han inte drog till skogs...finns inga ord för det. Min älskade, älskade pojke. <3

Förlåt Bamse, för att jag utsatte dig för detta.

(Matte o Bamse på promenad i våras)