Tänk, det har gått 11 år sedan du gick bort men idag när jag stod vid graven så kände jag avgrundsdjup saknad - precis som i början. Det var ändå så vackert, din fina grav med alla ljusen, den stjärnklara himlen och trädets skugga mot den vita  kyrkan. Stämningsfullt...och jag är säker på att du är nöjd med din grav mormor. Men jag vet ju ändå att du inte ligger därnere i jorden utan finns med oss som fortarande lever när vi som bäst behöver det.

Saknar dig oändligt min älskade lilla mormor, tänk om jag finge krama dig ännu en gång. Bara en gång. <3